Här följer ännu en text ur en gammal Husmoderns Köksalmanack, den här gången från 1937. Denna upplaga av almanackan kallades "Sparalmanackan" och avsågs spara husmors tid, pengar, arbete, bekymmer, mat, bränsle, nerver, besvär, disk m m, m m ... Den är jättelång men kul att läsa ändå. För att inte tala om alla annonser för olika produkter som finns med! De här böckerna är ren och skär kulturhistoria.
SPARSAMHET I HUSHÅLLET
Att sparsamhet är en god egenskap, som lite var bland svenska folket gjorde klokt i att i viss mån förvärva sig, hålla nog de flesta med om. Vi säga "de flesta", ty här finns nog en hel del samhällsmedlemmar, som sätta likhetstecken mellan begreppen sparsamhet och snålhet och alltså hysa motvilja mot bådadera. Den kloka sparsamheten står emellertid så långt ifrån snålheten, att man nästan kunde sätta dem som motsatser till varandra. Den förra förbättrar och förkovrar, den senare kan leda till vantrevnad och split i hemmet.
Bland husmödrar finns nog inte mer än en mening - i teorin åtminstone - om sparsamhetens nytta och fördelar. Men i fråga om tillämpningen av sparsamhetens princip blir växlingen betydlig också bland dem. Det händer att de, som mest tala om den stora sparsamhet de i hem och hushåll måste tillämpa, i själva verket äro ganska opraktiska och oförståndiga, medan andra utan många ord och utläggningar göra upp ett program för hemmets och hushållets skötsel och handla därefter.
I fråga om inköp t ex handlar den ena efter en bestämd princip, där så är nödvändigt - den att icke köpa mer, än vad man på förhand bestämt sig för, och som man vet behövs - medan den andra inte kan motstå frestelsen att köpa både ett och annat, som inte för tillfället är nödvändigt, men som händelsevis säljes "så där extra billigt". Visst är det bra med billigheten, men en extra utgift vid ett tillfälle, då den ej är beräknad, gör ett märke i en begränsad budget, som kan bli besvärligt nog.
En av man och hustru gemensamt uppgjord plan för hemmets ekonomi är den riktiga grunden att bygga på. Nödvändiga, direkta utgifter böra då tänkas på först - skatter, hyra, försäkringspremier o dyl. Dragas dessa så ifrån inkomstsumman, får man ju klarhet om hur stor summa som återstår till hushållet - till mat, bränsle, lyse etc - och delar man så upp dessa poster, får husmodern från början veta, hur mycket som kan användas till t ex inköp för mathållningen.
Rättar hon sig sedan efter beräkningen, kan hon ställa så, att utgifterna bli lika fördelade över hela månaden, och att maten inte mot slutet av densamma blir ställd på "indragningsstat". Förstår en hustru sin sak, bör hon för en summa av ungefär 45 kr per person och månad enbart till maten, kunna bjuda på god kost månaden igenom. Består hushållet av fler än två personer, blir denna beräkning än lättare att gå efter i praktiken.
Genom omtanke och klar beräkning kan för övrigt utgifterna för maten i ett hushåll begränsas och reduceras ytterligare, om så behövs, utan att födan blir vare sig knapp eller dålig. Den kan ändå vara god och närande, om också enkel.
En sak, som är nödvändig för den som önskar ha verklig överblick och reda i sina hushållsangelägenheter, är bokföringen. Den kan göras enkel och bekväm, men måste vara överskådlig och redig, så att man lätt finner sig tillrätta, om man t ex vill bläddra tillbaka och hämta lärdomar för det närvarande ur det förflutna.
Olika rubriker och sammanräkningar för de skilda födoämnena, såsom fisk, kött, grönsaker, bröd, mjölk o s v blir härvidlag en praktisk anordning.
Ofta förefinnes nog en viss olust gentemot räkenskapsföring och uppsatta planer för hushållningen i hemmen, men lyckas man en gång övervinna den känslan och gripa sig verket an, skall man finna, att intresset växer med arbetet och nya tankar för förbättrandet av hemmets ekonomi, där så behövs, växer fram.
I våra dagar har hustrun ofta egna inkomster genom förvärvsarbete och bidrar således till hemmets ekonomi. Denna hennes arbetsförtjänst kan dock ej inräknas helt som inkomst till hem och hushåll, ty genom husmoderns frånvaro vid hushållsarbetet måste ersättning för hennes verksamhet där skaffas och hjälp avlönas. Beräknas dessa utgifter, och jämför man så en omtänksam husmors förmåga och intresse att sköta sitt hem med den avlönade hjälpens - hur utmärkt denna än kan vara - så måste man understundom fråga sig, om anordningen verkligen är så praktisk, som den är avsedd att vara. Samma grad av intresse för hemmet och dess ekonomi kan i alla händelser inte begäras eller väntas av en utomstående som av husmodern själv.
I vissa fall har ju hustrun förvärvsarbete plus hemmets skötsel, och under sådana omständigheter blir det oftast att ta sin tillflykt till inköp av färdiglagad mat. Husmodern har varken tid eller krafter till övers för matlagning, då hon är hemma. Men färdigköpt mat blir dyr i längden och tråkig också. Och skall hon svänga till med någon rätt själv, måste den ju vara snarlagad - biff eller kotletter, som steks på några minuter. Enformigt och kostsamt i längden också det.
Bakning o dyl kan aldrig förekomma i ett sådant hushåll, och ändå vet man, hur mycket billigare det hembakta brödet ställer sig mot det köpta. Liksom hur mycket verkligt god och närande mat den kunniga husmodern kan bjuda på till billigt pris, om hon kan ägna tid och omtanke åt detta arbete.
Enbart sättet att inköpa ingredienserna till maten spelar ju, som nämnts, en stor roll. En klok husmoder vet, vad som behövs, hur detta skall användas på bästa sätt, och hon går inte över den gräns hon satt för sina inköp.
Att på förhand göra upp matsedeln för veckan ställer sig avgjort praktiskt, om också en och annan rubbning i programmet måste förekomma då och då. Den fisksort, som står uppskriven för en viss dag, kan visa sig ha stigit i pris just då. "Programmet" får då inte hindra henne från att välja en billigare, o s v. Gör man upp veckans matsedel på förhand, har man tillfället att tänka över hur sammansättningen blir mest praktisk och lämplig, med lagom omväxling på rätterna och tillräcklig användning av grönsaker och frukt. I vår dagliga kost bör ju frukt ingå, liksom tomater, grönsallad, rädisor, gurka m m.
Blir matsedeln praktiskt uppställd, och maten sedan omsorgsfullt tillagad, få vi fram vad kroppen behöver för sin näring och sitt välbefinnande. Vikten av husmoderns arbete härvidlag kan alltså knappast överskattas.
Till en första frukost blir t ex gröt av olika slag med mjölk eller bärkompott lämpligast att börja dagen med. Mannagrynsgröt med kompott eller ris- och äppelgröt med mjölk bildar en god omväxling med havregrynsgröt, likaså kornflingor med sylt och mjölk eller bananskivor. Smör, bröd, ägg eller ett par skivor kallt kött, kaffe eller te och marmelad bilda övriga lämpliga ingredienser till dagens första mål.
Till lunchen ha vi en lätt fisk- eller kötträtt, helst med någon sorts grönsaker eller potatis till, smör, bröd, te eller kaffe samt frukt av något slag som avslutning.
Middagen kan bestå av soppa och fisk- eller kötträtt. Också den bör avslutas med lite frukt. Eller om soppan uteslutes, med en stadigare efterrätt, helst då innehållande frukt.
Vi återkomma till den viktiga frågan om inköp av varor för hushållsbehov. Där fordras, såsom förut framhållits, både omtanke, intresse och praktisk blick, om det hela skall ställa sig så fördelaktigt som önskvärt är. Stora förråd böra aldrig inköpas för ett litet hushåll, åtminstone inte i städerna, då oavbruten tillgång finnes av det till livets nödtorft hörer.
Forna tiders husmödrar funno det högst ekonomiskt att samla stora förråd av matvaror, speciellt kött och fläsk, i visthusboden, och på avlägsen landsbygd med dåliga kommunikationer kunde sådant vara berättigat, om också saltmaten i längden blev mindre fördelaktig att tära på både för hälsa och smak. Men som sagt, i ett hushåll i våra dar, blir de stora förråden många gånger snarare ett slöseri än motsatsen.
En och annan husmor i staden har t ex för vana att ta hem matvaror från någon trakt i landet, där man "får allting så billigt", om man köper en större kvantitet. Sedan blir det kanske att äta mycket mer kött och fläsk än nyttigt och nödvändigt är under en tid, blott för att det inköpta skall gå åt, innan det blir förstört. Denna sista fara hotar nog ändå till slut, om familjen tröttnat på köttdieten. Omväxling måste skaffas ett slag - och förvaringsrummen för det, som då måste sparas, är aldrig mycket att skryta med i en liten stadsvåning, som man vet.
Principen att aldrig låta något förfaras i ett hushåll är så viktig för hushållets ekonomi, att dess betydelse ej kan överskattas, hur oansenlig den än i teorin kan förefalla. En ny rätt, en stuvning eller en pudding, kan lagas av överlevor från gårdagens kött- eller fiskrätt. Grönsaker bli på nytt smakliga, om de komma i form av sallad med lite majonnäs o s v. Har man ej tid att laga nytt av det som i går serverades, så kan man dock förtaga enformigheten genom någon ny tillsats: stark gurka, kapris, pickles, svamp eller dylikt. Steken kan serveras kall med grönsaks- och fruktsallad. Mången föredrar rentav en sådan rätt "dagen efter" framför den varma steken med sås till.
Makaroner och risgryn äro utmärkta födoämnen tillsammans med kött eller fisk, i synnerhet under den tid, då vi ej ha så gott om grönsaker.
Smådetaljer, småsaker, spela som vi veta - trots sin skenbara obetydlighet - stor roll i livet. De bilda kedjan, som binder våra dagar samman till ett helt. På hushållsarbetets område gäller detta i alldeles aärskild grad. Där är det just "plocket med småsaker" som skapar ett gott resultat för det hela.
Sparsamheten fordrar omtanke och noggrannhet om den skall bli effektiv. Det är inte bara fråga om att "hålla på slanten" och ge ut så lite som möjligt av kontanter vid ett inköp. Där fordras lika mycket förmågan att tillvarataga det som anskaffats.
En ordnad ekonomi, om ock inom snäva gränser, är i själva verket kanske det allra viktigaste för harmonien inom hemmet. Ekonomiskt trassel har ofta nog bidragit till söndring och splittring även inom de lyckligaste äktenskap, medan däremot gemensam strävan att med hurtigt mod skapa ordning och reda i hemmet och kretsen där givit ett plus åt tillvaron, oanat av dem som ej vågat pröva det.
Att "leva över sina tillgångar" har börjat bli ansett som omodernt och efterblivet. Det är ett tecken att glädjas åt i denna splittrade tid, och var man och kvinna, som inser ihåligheten av ovannämnda princip och handlar efter den insikten, drar ju sitt strå till stacken för att skapa ett friskt och enat samhälle. Det är hemmen och människorna i dem, som göra samhället till vad det blir. Där ha vi vikten av hemmens harmoni och ekonomiska välstånd klar.
I vår huvudstad finns numera en rådgivningsbyrå för hem och hushåll - "Skattebetalarnas Förenings Budgetbyrå", adress Stockholm 16, vars hjälp alltifrån början varit mycket uppskattad, och som alltså tycks fylla ett behov. Många klara väl sitt hems angelägenheter helst och bäst på egen hand, men för de mera oerfarna och villrådiga blir det en stor fördel att ha en dylik institution att vända sig till vid eventuella svårigheter.
Skulle vi våga oss på att som avslutning sätta upp några speciella råd till dem, som ha hem och hushåll sig anförtrodda, skulle de lyda så:
1. Försök att få en regelbunden summa till hushållet, antingen per vecka eller månad.
2. Sköt hushållskassan och försumma ej bokföringen, om ock i enkel form.
3. Gör förståndiga, övervägda inköp.
4. Betala kontant.
5. Sätt upp matsedeln med så stor omväxling som möjligt.
6. Tag vara på alla överblivna förråd.
7. Glöm inte att då och då bjuda på familjens älsklingsrätter, till trevnad och uppmuntran i vardagslivet.
Och kom ihåg, att de enskilda hemmens välstånd blir landets välstånd.
Orkade ni hänga med till slutet? En hel del tänkvärt, om än gnagt av tidens tand. :-D
SPARSAMHET I HUSHÅLLET
Att sparsamhet är en god egenskap, som lite var bland svenska folket gjorde klokt i att i viss mån förvärva sig, hålla nog de flesta med om. Vi säga "de flesta", ty här finns nog en hel del samhällsmedlemmar, som sätta likhetstecken mellan begreppen sparsamhet och snålhet och alltså hysa motvilja mot bådadera. Den kloka sparsamheten står emellertid så långt ifrån snålheten, att man nästan kunde sätta dem som motsatser till varandra. Den förra förbättrar och förkovrar, den senare kan leda till vantrevnad och split i hemmet.
Bland husmödrar finns nog inte mer än en mening - i teorin åtminstone - om sparsamhetens nytta och fördelar. Men i fråga om tillämpningen av sparsamhetens princip blir växlingen betydlig också bland dem. Det händer att de, som mest tala om den stora sparsamhet de i hem och hushåll måste tillämpa, i själva verket äro ganska opraktiska och oförståndiga, medan andra utan många ord och utläggningar göra upp ett program för hemmets och hushållets skötsel och handla därefter.
I fråga om inköp t ex handlar den ena efter en bestämd princip, där så är nödvändigt - den att icke köpa mer, än vad man på förhand bestämt sig för, och som man vet behövs - medan den andra inte kan motstå frestelsen att köpa både ett och annat, som inte för tillfället är nödvändigt, men som händelsevis säljes "så där extra billigt". Visst är det bra med billigheten, men en extra utgift vid ett tillfälle, då den ej är beräknad, gör ett märke i en begränsad budget, som kan bli besvärligt nog.
En av man och hustru gemensamt uppgjord plan för hemmets ekonomi är den riktiga grunden att bygga på. Nödvändiga, direkta utgifter böra då tänkas på först - skatter, hyra, försäkringspremier o dyl. Dragas dessa så ifrån inkomstsumman, får man ju klarhet om hur stor summa som återstår till hushållet - till mat, bränsle, lyse etc - och delar man så upp dessa poster, får husmodern från början veta, hur mycket som kan användas till t ex inköp för mathållningen.
Rättar hon sig sedan efter beräkningen, kan hon ställa så, att utgifterna bli lika fördelade över hela månaden, och att maten inte mot slutet av densamma blir ställd på "indragningsstat". Förstår en hustru sin sak, bör hon för en summa av ungefär 45 kr per person och månad enbart till maten, kunna bjuda på god kost månaden igenom. Består hushållet av fler än två personer, blir denna beräkning än lättare att gå efter i praktiken.
Genom omtanke och klar beräkning kan för övrigt utgifterna för maten i ett hushåll begränsas och reduceras ytterligare, om så behövs, utan att födan blir vare sig knapp eller dålig. Den kan ändå vara god och närande, om också enkel.
En sak, som är nödvändig för den som önskar ha verklig överblick och reda i sina hushållsangelägenheter, är bokföringen. Den kan göras enkel och bekväm, men måste vara överskådlig och redig, så att man lätt finner sig tillrätta, om man t ex vill bläddra tillbaka och hämta lärdomar för det närvarande ur det förflutna.
Olika rubriker och sammanräkningar för de skilda födoämnena, såsom fisk, kött, grönsaker, bröd, mjölk o s v blir härvidlag en praktisk anordning.
Ofta förefinnes nog en viss olust gentemot räkenskapsföring och uppsatta planer för hushållningen i hemmen, men lyckas man en gång övervinna den känslan och gripa sig verket an, skall man finna, att intresset växer med arbetet och nya tankar för förbättrandet av hemmets ekonomi, där så behövs, växer fram.
I våra dagar har hustrun ofta egna inkomster genom förvärvsarbete och bidrar således till hemmets ekonomi. Denna hennes arbetsförtjänst kan dock ej inräknas helt som inkomst till hem och hushåll, ty genom husmoderns frånvaro vid hushållsarbetet måste ersättning för hennes verksamhet där skaffas och hjälp avlönas. Beräknas dessa utgifter, och jämför man så en omtänksam husmors förmåga och intresse att sköta sitt hem med den avlönade hjälpens - hur utmärkt denna än kan vara - så måste man understundom fråga sig, om anordningen verkligen är så praktisk, som den är avsedd att vara. Samma grad av intresse för hemmet och dess ekonomi kan i alla händelser inte begäras eller väntas av en utomstående som av husmodern själv.
I vissa fall har ju hustrun förvärvsarbete plus hemmets skötsel, och under sådana omständigheter blir det oftast att ta sin tillflykt till inköp av färdiglagad mat. Husmodern har varken tid eller krafter till övers för matlagning, då hon är hemma. Men färdigköpt mat blir dyr i längden och tråkig också. Och skall hon svänga till med någon rätt själv, måste den ju vara snarlagad - biff eller kotletter, som steks på några minuter. Enformigt och kostsamt i längden också det.
Bakning o dyl kan aldrig förekomma i ett sådant hushåll, och ändå vet man, hur mycket billigare det hembakta brödet ställer sig mot det köpta. Liksom hur mycket verkligt god och närande mat den kunniga husmodern kan bjuda på till billigt pris, om hon kan ägna tid och omtanke åt detta arbete.
Enbart sättet att inköpa ingredienserna till maten spelar ju, som nämnts, en stor roll. En klok husmoder vet, vad som behövs, hur detta skall användas på bästa sätt, och hon går inte över den gräns hon satt för sina inköp.
Att på förhand göra upp matsedeln för veckan ställer sig avgjort praktiskt, om också en och annan rubbning i programmet måste förekomma då och då. Den fisksort, som står uppskriven för en viss dag, kan visa sig ha stigit i pris just då. "Programmet" får då inte hindra henne från att välja en billigare, o s v. Gör man upp veckans matsedel på förhand, har man tillfället att tänka över hur sammansättningen blir mest praktisk och lämplig, med lagom omväxling på rätterna och tillräcklig användning av grönsaker och frukt. I vår dagliga kost bör ju frukt ingå, liksom tomater, grönsallad, rädisor, gurka m m.
Blir matsedeln praktiskt uppställd, och maten sedan omsorgsfullt tillagad, få vi fram vad kroppen behöver för sin näring och sitt välbefinnande. Vikten av husmoderns arbete härvidlag kan alltså knappast överskattas.
Till en första frukost blir t ex gröt av olika slag med mjölk eller bärkompott lämpligast att börja dagen med. Mannagrynsgröt med kompott eller ris- och äppelgröt med mjölk bildar en god omväxling med havregrynsgröt, likaså kornflingor med sylt och mjölk eller bananskivor. Smör, bröd, ägg eller ett par skivor kallt kött, kaffe eller te och marmelad bilda övriga lämpliga ingredienser till dagens första mål.
Till lunchen ha vi en lätt fisk- eller kötträtt, helst med någon sorts grönsaker eller potatis till, smör, bröd, te eller kaffe samt frukt av något slag som avslutning.
Middagen kan bestå av soppa och fisk- eller kötträtt. Också den bör avslutas med lite frukt. Eller om soppan uteslutes, med en stadigare efterrätt, helst då innehållande frukt.
Vi återkomma till den viktiga frågan om inköp av varor för hushållsbehov. Där fordras, såsom förut framhållits, både omtanke, intresse och praktisk blick, om det hela skall ställa sig så fördelaktigt som önskvärt är. Stora förråd böra aldrig inköpas för ett litet hushåll, åtminstone inte i städerna, då oavbruten tillgång finnes av det till livets nödtorft hörer.
Forna tiders husmödrar funno det högst ekonomiskt att samla stora förråd av matvaror, speciellt kött och fläsk, i visthusboden, och på avlägsen landsbygd med dåliga kommunikationer kunde sådant vara berättigat, om också saltmaten i längden blev mindre fördelaktig att tära på både för hälsa och smak. Men som sagt, i ett hushåll i våra dar, blir de stora förråden många gånger snarare ett slöseri än motsatsen.
En och annan husmor i staden har t ex för vana att ta hem matvaror från någon trakt i landet, där man "får allting så billigt", om man köper en större kvantitet. Sedan blir det kanske att äta mycket mer kött och fläsk än nyttigt och nödvändigt är under en tid, blott för att det inköpta skall gå åt, innan det blir förstört. Denna sista fara hotar nog ändå till slut, om familjen tröttnat på köttdieten. Omväxling måste skaffas ett slag - och förvaringsrummen för det, som då måste sparas, är aldrig mycket att skryta med i en liten stadsvåning, som man vet.
Principen att aldrig låta något förfaras i ett hushåll är så viktig för hushållets ekonomi, att dess betydelse ej kan överskattas, hur oansenlig den än i teorin kan förefalla. En ny rätt, en stuvning eller en pudding, kan lagas av överlevor från gårdagens kött- eller fiskrätt. Grönsaker bli på nytt smakliga, om de komma i form av sallad med lite majonnäs o s v. Har man ej tid att laga nytt av det som i går serverades, så kan man dock förtaga enformigheten genom någon ny tillsats: stark gurka, kapris, pickles, svamp eller dylikt. Steken kan serveras kall med grönsaks- och fruktsallad. Mången föredrar rentav en sådan rätt "dagen efter" framför den varma steken med sås till.
Makaroner och risgryn äro utmärkta födoämnen tillsammans med kött eller fisk, i synnerhet under den tid, då vi ej ha så gott om grönsaker.
Smådetaljer, småsaker, spela som vi veta - trots sin skenbara obetydlighet - stor roll i livet. De bilda kedjan, som binder våra dagar samman till ett helt. På hushållsarbetets område gäller detta i alldeles aärskild grad. Där är det just "plocket med småsaker" som skapar ett gott resultat för det hela.
Sparsamheten fordrar omtanke och noggrannhet om den skall bli effektiv. Det är inte bara fråga om att "hålla på slanten" och ge ut så lite som möjligt av kontanter vid ett inköp. Där fordras lika mycket förmågan att tillvarataga det som anskaffats.
En ordnad ekonomi, om ock inom snäva gränser, är i själva verket kanske det allra viktigaste för harmonien inom hemmet. Ekonomiskt trassel har ofta nog bidragit till söndring och splittring även inom de lyckligaste äktenskap, medan däremot gemensam strävan att med hurtigt mod skapa ordning och reda i hemmet och kretsen där givit ett plus åt tillvaron, oanat av dem som ej vågat pröva det.
Att "leva över sina tillgångar" har börjat bli ansett som omodernt och efterblivet. Det är ett tecken att glädjas åt i denna splittrade tid, och var man och kvinna, som inser ihåligheten av ovannämnda princip och handlar efter den insikten, drar ju sitt strå till stacken för att skapa ett friskt och enat samhälle. Det är hemmen och människorna i dem, som göra samhället till vad det blir. Där ha vi vikten av hemmens harmoni och ekonomiska välstånd klar.
I vår huvudstad finns numera en rådgivningsbyrå för hem och hushåll - "Skattebetalarnas Förenings Budgetbyrå", adress Stockholm 16, vars hjälp alltifrån början varit mycket uppskattad, och som alltså tycks fylla ett behov. Många klara väl sitt hems angelägenheter helst och bäst på egen hand, men för de mera oerfarna och villrådiga blir det en stor fördel att ha en dylik institution att vända sig till vid eventuella svårigheter.
Skulle vi våga oss på att som avslutning sätta upp några speciella råd till dem, som ha hem och hushåll sig anförtrodda, skulle de lyda så:
1. Försök att få en regelbunden summa till hushållet, antingen per vecka eller månad.
2. Sköt hushållskassan och försumma ej bokföringen, om ock i enkel form.
3. Gör förståndiga, övervägda inköp.
4. Betala kontant.
5. Sätt upp matsedeln med så stor omväxling som möjligt.
6. Tag vara på alla överblivna förråd.
7. Glöm inte att då och då bjuda på familjens älsklingsrätter, till trevnad och uppmuntran i vardagslivet.
Och kom ihåg, att de enskilda hemmens välstånd blir landets välstånd.
Orkade ni hänga med till slutet? En hel del tänkvärt, om än gnagt av tidens tand. :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar