Texten är hämtad ur Husmoderns Köksalmanack 1960.
KOKA SOPPA PÅ EN SPIK
- Men det behöver vi väl ändå inte kunna, utropar någon. I våra dar, då bilarna trängs på parkeringsplatserna och konfektionen hittar på den ena modellen eller den andra, så vi ständigt måste köpa nytt för att hänga med i svängarna. Nu, när vi kan köpa så gott som allt i matväg färdiglagat eller förberett, färskt eller nerfruset i läckra färgrika förpackningar, för att inte tala om de nya möblerna, där möbelarkitekten eller konsulenten redan vänligt anvisar var skåpet skall stå, hurudan färg mattan bör ha och hur gardinerna ledigast sätts upp. Nej, kom inte och vrid tillbaka klockan med gamla talesätt om soppa på en spik!
Här är då inte tal om att vrida tillbaka, utan snarare tvärtom, framåt. Just vi, vår tids barn, som blivit så vana vid allt det färdiga, att andra kokat vår soppa och att andra tänkt ut det mesta åt oss, så att vi snart inte kan tänka självständigt, just vi bör stoppa upp ett tag och ta oss en funderare över vad det gamla talesättet vill säga. Det vill lära oss kort och gott att tänka, att planera framåt. Lära oss om och hur och varför vi gör si och så med det och det, som passerar våra händer.
- För all del, hör jag igen, det kan nog vara rätt, men faktum är, sorgligt nog, att jag inte hinner. Jag har inte tid att pyssla hur gärna jag än själv skulle vilja ordna med både hushåll och linneskåp och tusen och en andra saker därhemma. Jag måste tjäna pengar för att hålla det hela gångandes som det nu en gång blivit. Skinnjackor är dyra, och barnvagnens lilla läckerhet vill man ju ha, och bilen den tullar då sannerligen inte av sig själv, vare sig den har 12 eller 405 hästkrafter. Tiden är som den är och man får anpassa sig efter den.
Men jag är envis. Jag tror, att vi mer än någonsin behöver lära oss koka soppa på en spik. Och jag har funnit, att spiken är ett trollspö, som gör att vad vi än svänger det över så blir föremålet användbart i form och färg.
Sparsamhetens spik, säger den nyktre, är inte något trollspö, den är en plåga, torr och ful att se på och hårdsmält. Och naturligtvis har denne rätt. För sparsamhetens spik blir inget trollspö, om den inte svängs med intresse, kunskap och fantasi. Denna treklang hör ihop med det som skapas och just i vardagens jobb därhemma, där så mycket av slentrian vill torpa upp sig.
I en lanthushållsskola, där jag hade förmånen att få vara nio månader av mitt liv, slutade vår avhållna lärarinna sina arbetsförklaringar vanligen med orden: "Tänk! Tänk själv!"
Vi tänker oss att vi går in i en affär för att göra diverse matinköp. Har du tänkt dig för innan du öppnar dörren till affären? Använt din egen hjärna och inte bara reklamens eller väninnans? Kanske rent av att maten-spiken finns på hyllan därhemma? Vid närmare eftertanke, så kan både det och det och den resten användas till en riktigt trevlig middagsrätt. Med omsorgsfull tillagning, noggrann avsmakning, lagom värme vid serveringen och aptitlig uppläggning kan den enklaste rätt bli lukullisk.
Jag skulle vilja överflytta spiken också på dukningen. Ren duk, avtorkad vaxduk, golvet sopat under bordet, en blomma aldrig så anspråkslös, men i en trevlig pyts eller glad kruka, är det som gör spiken så vacker. Med god vilja kan vi få tag på om inte en blomma så några grässtrån, en kvist tall, litet mossa. Kan någon bordsdekoration gå upp mot detta enkla?
Och jag tänker på möblerna. Det gamla möblemanget blir som nytt, avlutat och nymålat med husets egen arbetskraft. Bara soffan i den nya gruppen skulle kostat tio gånger och mer än målarfärgen och utläggen för den gamla möbeln. Och gardinerna. Dem väntar vi med, tills vi får råd att köpa sådana som håller. Till dess sår vi krukor med cobea, som snart sträcker sina gröna slingor runt fönstret, och blommar med blekgröna ganska stora klockor.
Och sen är det kläderna och åter kläderna. Att sy nytt, att lappa och laga tar tid och åter tid. Men ack, vad man här kan lära sig använda sparsamhetens trollspö, så det gamla blir som nytt och det nya håller tills det blir gammalt.
Nog har de flesta i alla tider tyckt, att pratet om sparsamhet är trist. Men tar vi vara på sparsamhetens spik och använder den i våra hem sparar vi åt landet i stort. Det låter högtravande, men det är sant. Det är också ett stort ansvar vi har därhemma, och det ligger mycken uppmuntran i detta, att hela vår folkhushållning är beroende av hur vi i vår lilla värld sköter hushållningen, hur intresserade vi är av den sparsamhetens spik, varpå så mycket - för att inte säga allt - hänger.
Vår billigaste soppa är också den godaste!
400 g råskalad potatis
2 - 3 medelstora morötter
5 dl buljong
salt, peppar, mejram
Koka potatis och morötter mjuka i lättsaltat vatten. Spara spadet och passera potatis och morötter. Tillsätt en buljongtärning i spadet och blanda ned purén. Krydda med peppar och mejram. Tillsätt en klick smör eller margarin före serveringen. Soppan blir godast om den får stå och dra till nästa dag. Serveras om man så vill med frikadeller eller fläskkorv. För 3 personer.
Apropå soppa ...
... "soppan är mänsklighetens tröst", sa en gång gamle doktor Hagdahl, den genialiske kokboksförfattaren.
... i stället för mjöl, red grönsakssoppan med en mosad potatis. Soppan får finare smak och blir mindre tung.
... många soppor - i synnerhet fina "kalassoppor" - vinner på att kokas dagen före och få "stå till sig" i smaken.
... purésoppor blir delikata, om man "smörar" dem med en liten klick kallt smör som vispas ned i soppan strax före serveringen.
... vardagens grönsakssoppa blir än godare om de skurna grönsakerna först får fräsas en stund i olja, smör eller margarin. Häll sedan på vattnet och låt den koka som vanligt.
... den luftlätta, iskalla soppan Crème Vichysoisse är en upplevelse till läckerhet en verkligt het sommardag.
