Hon lär ut konsten att vara värdinna

Ur Husmoderns Köksalmanack 1969.

HON LÄR UT KONSTEN ATT VARA VÄRDINNA

Bjud efter er kassa vare sig det gäller stor eller liten bjudning. Men organisera allt i detalj, säger Marianne von Bornstedt, som är känd för sina värdinnekurser både här hemma och utomlands.

- Det viktigaste är väl ändå att få träffas och att var och en bjuder efter sin kassa och sin förmåga. Först då blir det riktigt trevligt för alla parter, säger Marianne von Bornstedt med sin rika erfarenhet av värdinnekurser här hemma och utomlands. 

Det är många årskullar elever som slipats hos henne och ännu flera vänner som under åren fått uppleva hennes välordnade bjudningar i det egna hemmet. Att vara värdinna omfattar ju mycket: duka vackert, sätta ihop en matsedel, ha organisationen i sin hand, att prata och underhålla gästerna och få alla att trivas.

Det låter kanske högtidligt, men unga fruar vars män nått chefsställning och måste representera utåt är ofta oändligt tacksamma över att kursverksamheten också tänkt på dem. I dessa tider då hjälp inte står att uppdriva och kanske både värden och värdinnan kommer hem bara någon timme före gästerna, fordrar en bjudning åtskillig planering och organisation.

- Som regel brukar jag se till att jag har en extra kvart att "lugna ned mig" på, innan gästerna kommer. Då är jag klädd och färdig och går runt och ser till att ingenting fattas. Finns det galgar till alla i tamburen? Är det utvädrat? Brinner det levande ljus där jag tänkt mig dem? Det är också viktigt att gästerna får en känsla av att man tycker det är roligt att se dem hemma. Ingen nervositet får dölja detta och ingen får känna sig vid sidan om. Min "hemhjälp på hjul" skulle jag kunna tala länge och mycket om. Är man tvungen att resa sig och springa ut i köket med varenda tallrik som ska bytas, skulle det bara skapa förvirring och oro. I stället plockas nu använt porslin diskret ihop och staplas på rullbordets understa hylla. Sedan får var och en gå och ta av maten vid ett sidobord. Min man och jag har också en gyllene regel: när jag reser mig upp sitter han, och vice versa. En av oss ser sålunda till att ingenting fattas på bordet och att konversationen hålls i gång.

Portionsformar underlättar serveringen

För den som ofta har gäster hemma och ska klara allt själv kan det löna sig att skaffa portionsformar av olika slag. Alltså både eldfasta för soppa, gratänger eller dylikt och portionsglas eller krämkoppar för efterrätt.

Gäller det en middag på vintern, brukar Marianne von Bornstedt gärna ha en lätt soppa som förrätt. Då är hon hjälpt i starten av små soppkoppar med lock.

- De värms upp och fylls med skållhet soppa och placeras ut på bordet, när gästerna börjar ringa på dörren.

På samma sätt kan efterrätten, en fromage eller mousse, stå färdig i portionsglas sedan dagen innan.

Beprövade recept - värdinnans bästa hjälp

- Finns det något bättre att ta till än fläskfilé, om man vill ha en varm snabbrätt? säger Marianne von Bornstedt. Jag steker min i skivor, lindar in dessa i lättrökta skinkskivor till små individuella paket och lägger en skiva snittost över vart och ett.  Så häller jag en burk tomatsoppa i smord form med låg kant, placerar ut fläskfilépaketen och låter rätten få en halvtimme i ugnen. Kokt ris, gulfärgat av gurkmeja, brukar vara vackert och gott till.

Vi fick också fru von Bornstedts smått legendariska såsrecept som kan serveras till vad som helst från kall stekt kyckling till vinbräserad kasseler. Vi kallar den för

DRÖMSÅS

1 lök
200 g champinjoner (färska eller konserverade)
1 1/2 banan
2 dl tjock grädde
1 tsk curry
ev 1 spetsglas konjak (spetsglas = snapsglas)

Hacka löken fint, fräs den i matfett tills den blir glansig och tillsätt de skurna champinjonerna och låt dem ta färg tillsammans med löken. Tillsätt bananerna i skivor, mosa dem med gaffel till puré och ringla i den tjocka grädden. Såsen får puttra ihop något och smakas sedan av med curry, litet kryddsalt och ev litet konjak. Kan serveras antingen kall eller varm.