HÖGTIDLIGA TILLFÄLLEN
Klockan närmar sig åtta och huset är i feststämning med blommor och levande ljus. Ute brinner marschaller från grinden upp till ingången och välkomnar gästerna redan innan de kommer till dörren.
Festbordet är dukat med allt det bästa vi äger - den vita damastduken, det nyputsade silvret och kristallglasen. Den låga blomsteruppsatsen är det enda färginslaget på bordet, röda nejlikor och fresia i blått och blekgult, och mellan dem ser man de brutna servetterna längs bordet.
Alla förberedelser är över. Det stora ögonblicket är här. Var det verkligen tre veckor sedan allt började? Vad vi gruvade oss för det stora företaget! Vi tvekade om vad vi skulle välja för mat, hur den skulle serveras, vilka och hur många vi skulle bjuda och hur vi skulle gå i land med den stora festen på bästa sätt. Till slut skickade vi bjudningskort med anteckning om klädsel och anmodan om svar, så att vi fick veta vem som kom.
Dop
Ett ögonblick minns vi en annan stor och lyckad fest, upplagd på ett helt annat sätt. Ett dop. Då hade vi inte som nu möjlighet och utrymme att duka till sittande bord, ha varm mat och hjälp i köket. Men vi löste problemet med buffé och gående bord. Ingen visste att det eleganta bordet i två avsatser var en lång, låg låda, överklädd med rosa tyg, ovanpå matbordet med den stora vita duken. Massor av blommor - små vita prästkragar, blåklint och skära rosenknoppar - var dekoration. Vi bjöd på kall mat, lagad i förväg och frestande utplacerad på bägge "bordsytorna".
Det var en lyckad fest, en lämplig meny och den idealiska lösningen på problemet att ge gästerna plats att röra på sig, prata och ha trevligt. Det var rätta formen för vår stora fest - den gången.
Men högtidliga tillfällen - vad är det egentligen? Det kan vara så mycket som ska firas i stor stil. Dop, bröllop, jämn födelsedag eller julmiddag. Vi lägger upp festen så som det passar oss bäst, efter antalet gäster, utrymmet i huset och eventuell hjälp i köket.
Cocktailparty
Gående bord kan varieras på många trevliga sätt. Vad det var festligt på ett cocktailparty som en av våra bästa vänner höll före en lång utlandsresa!
Bjudningskortet var egenhändigt ritat, med motiv som anspelade på resan. Vi fick kortet fjorton dagar i förväg, och tiden stod angiven både för ankomst och uppbrott. En utmärkt idé för värdfolk som har det arbetsamt med att förbereda sin resa och som gärna vill säga adjö till sina vänner utan att trötta ut sig långt inpå småtimmarna. Men nog var feststämningen på topp de två - tre tidiga kvällstimmar det varade.
Med en cocktail i handen (med eller utan alkohol) fördes vi in i matsalen, där alla stolarna var borttagna och ett stort, inbjudande bord stod dukat. På den klarröda duken stod smala ljusstakar, koncentrerade i mitten av bordet. Vita assietter och servetter i olika färger vid ena bordsändan. Över hela den stora bordsytan stod fat med härliga kanapéer och småsaker på tandpetare. Salta pinnar och potatischips i stora skålar, och små olikfärgade skålar med såser att doppa i. En halv grapefrukt fullstucken med små cocktailkorvar på tandpetare och små munsbitar med rökt lax frestade på ett svart fat. Läckra skinkskivor rullade om sparris, ostbitar med druvor eller en rädisblomma ovanpå ... variationerna var många och lustiga.
Serveringen gick smidigt med de många gästerna, som slog sig ned vid småbord inne i vardagsrummet. Visst måste det ha varit mycket förarbete för en sådan fest, men så kunde också värdfolket obehindrat roa sig med sina gäster.
Men nu är det vår tur. Det är vi som är värdfolk och väntar gäster. Vi har planerat det hela noga. I detalj har vi tänkt igenom allt. Menyn, serveringen, placeringen, färgerna, ljusen och blommorna. Vi har gjort allt för att det ska bli en riktig fest.
Ögonblicket är kommet, då allt är färdigt och vi bara väntar. Vi har gjort vad vi kan. Ett ögonkast ut genom köksdörren. Där ser vi en gestalt som sysslar bland grytor och fat. Hjälpen som vi har hyrt kan vad hon åtar sig. Hon kom i god tid, gjorde sig hemmastadd i vårt kök och gjorde oss överflödiga där.
Vi har bara valt menyn. Hjälpen vet hur maten ska lagas och läggas upp, hur såsen får den rätta konsistensen och smaken och hur hon efter middagen så stillsamt som möjligt ska utplåna spåren medan vi slår oss ner i vardagsrummet. Så kommer hon in med det rykande heta kaffet som alltid behövs efter en kraftig måltid.
Så stannar en bil där nere. Det är signalen för sonen. Han springer runt och tänder alla levande ljus och sätter en tändsticka till brasan. Vi ställer den iskalla välkomstdrinken på brickan där glasen står färdiga.
Vi tar emot ute i tamburen och i skenet från levande ljus, i blomdoft, vid ljudet av glada röster och i en förväntansfull stämning kan den stora festen börja.
Klockan närmar sig åtta och huset är i feststämning med blommor och levande ljus. Ute brinner marschaller från grinden upp till ingången och välkomnar gästerna redan innan de kommer till dörren.
Festbordet är dukat med allt det bästa vi äger - den vita damastduken, det nyputsade silvret och kristallglasen. Den låga blomsteruppsatsen är det enda färginslaget på bordet, röda nejlikor och fresia i blått och blekgult, och mellan dem ser man de brutna servetterna längs bordet.
Alla förberedelser är över. Det stora ögonblicket är här. Var det verkligen tre veckor sedan allt började? Vad vi gruvade oss för det stora företaget! Vi tvekade om vad vi skulle välja för mat, hur den skulle serveras, vilka och hur många vi skulle bjuda och hur vi skulle gå i land med den stora festen på bästa sätt. Till slut skickade vi bjudningskort med anteckning om klädsel och anmodan om svar, så att vi fick veta vem som kom.
Dop
Ett ögonblick minns vi en annan stor och lyckad fest, upplagd på ett helt annat sätt. Ett dop. Då hade vi inte som nu möjlighet och utrymme att duka till sittande bord, ha varm mat och hjälp i köket. Men vi löste problemet med buffé och gående bord. Ingen visste att det eleganta bordet i två avsatser var en lång, låg låda, överklädd med rosa tyg, ovanpå matbordet med den stora vita duken. Massor av blommor - små vita prästkragar, blåklint och skära rosenknoppar - var dekoration. Vi bjöd på kall mat, lagad i förväg och frestande utplacerad på bägge "bordsytorna".
Det var en lyckad fest, en lämplig meny och den idealiska lösningen på problemet att ge gästerna plats att röra på sig, prata och ha trevligt. Det var rätta formen för vår stora fest - den gången.
Men högtidliga tillfällen - vad är det egentligen? Det kan vara så mycket som ska firas i stor stil. Dop, bröllop, jämn födelsedag eller julmiddag. Vi lägger upp festen så som det passar oss bäst, efter antalet gäster, utrymmet i huset och eventuell hjälp i köket.
Cocktailparty
Gående bord kan varieras på många trevliga sätt. Vad det var festligt på ett cocktailparty som en av våra bästa vänner höll före en lång utlandsresa!
Bjudningskortet var egenhändigt ritat, med motiv som anspelade på resan. Vi fick kortet fjorton dagar i förväg, och tiden stod angiven både för ankomst och uppbrott. En utmärkt idé för värdfolk som har det arbetsamt med att förbereda sin resa och som gärna vill säga adjö till sina vänner utan att trötta ut sig långt inpå småtimmarna. Men nog var feststämningen på topp de två - tre tidiga kvällstimmar det varade.
Med en cocktail i handen (med eller utan alkohol) fördes vi in i matsalen, där alla stolarna var borttagna och ett stort, inbjudande bord stod dukat. På den klarröda duken stod smala ljusstakar, koncentrerade i mitten av bordet. Vita assietter och servetter i olika färger vid ena bordsändan. Över hela den stora bordsytan stod fat med härliga kanapéer och småsaker på tandpetare. Salta pinnar och potatischips i stora skålar, och små olikfärgade skålar med såser att doppa i. En halv grapefrukt fullstucken med små cocktailkorvar på tandpetare och små munsbitar med rökt lax frestade på ett svart fat. Läckra skinkskivor rullade om sparris, ostbitar med druvor eller en rädisblomma ovanpå ... variationerna var många och lustiga.
Serveringen gick smidigt med de många gästerna, som slog sig ned vid småbord inne i vardagsrummet. Visst måste det ha varit mycket förarbete för en sådan fest, men så kunde också värdfolket obehindrat roa sig med sina gäster.
Men nu är det vår tur. Det är vi som är värdfolk och väntar gäster. Vi har planerat det hela noga. I detalj har vi tänkt igenom allt. Menyn, serveringen, placeringen, färgerna, ljusen och blommorna. Vi har gjort allt för att det ska bli en riktig fest.
Ögonblicket är kommet, då allt är färdigt och vi bara väntar. Vi har gjort vad vi kan. Ett ögonkast ut genom köksdörren. Där ser vi en gestalt som sysslar bland grytor och fat. Hjälpen som vi har hyrt kan vad hon åtar sig. Hon kom i god tid, gjorde sig hemmastadd i vårt kök och gjorde oss överflödiga där.
Vi har bara valt menyn. Hjälpen vet hur maten ska lagas och läggas upp, hur såsen får den rätta konsistensen och smaken och hur hon efter middagen så stillsamt som möjligt ska utplåna spåren medan vi slår oss ner i vardagsrummet. Så kommer hon in med det rykande heta kaffet som alltid behövs efter en kraftig måltid.
Så stannar en bil där nere. Det är signalen för sonen. Han springer runt och tänder alla levande ljus och sätter en tändsticka till brasan. Vi ställer den iskalla välkomstdrinken på brickan där glasen står färdiga.
Vi tar emot ute i tamburen och i skenet från levande ljus, i blomdoft, vid ljudet av glada röster och i en förväntansfull stämning kan den stora festen börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar