Så var det dags för en text igen, den här gången från Husmoderns Köksalmanack 1950. Det är ett svunnet liv, före mobiltelefonerna, datorerna, Facebook och SMS. Och det är inte så länge sen!!!
HUR HINNER NI MED ALLT?
Fröken Elma Rålamb, upptagen yrkeskvinna med gästfritt hem, berättar om hur hon ordnar sin dag utan att jäkta.
Utanför Rosenbad glittrar sommarsolen i Strömmen, gräsklippningsmaskinen knattrar och måsarna beskriver fridfullt sina bågar mot den blå skyn. I det stora rummet i Rosenbad nummer två, där Contact Service har sina lokaler, råder emellertid ingen sommarfrid. Skrivmaskinerna knattrar, telefonerna ringer i ett och utländska tungomål surrar i luften. Mitt i brådskan träffar vi en leende och oberörd chef, chic och fräsch i klargrön jacka och svart klänning, fröken Elma Rålamb, "alla kongressers moder", som hon med ett väl funnet uttryck kallas i bekantskapskretsen.
Utom sitt arbete, som stundom sträcker sig över hela dygnet, sköter fröken Rålamb utan hjälp sitt hem, en moderniserad tvårummare på Östermalm, och hinner mellan varven dessutom avnjuta sitt ägandes torp utanför Stockholm. Det låter jäktigt, men fröken Rålamb jäktar inte. Med ett väl genomtänkt och radikalt system kan man bannlysa jäktet.
"Storstädning är ett otyg", anser fröken Rålamb, "hemmet kan hållas i ordning bra mycket bättre genom en fortlöpande kontroll som aldrig slappnar. Alla mina uppköp sker per telefon. Håller man sig till en bestämd välsorterad affär och gärna till en bestämd expedit, som känner ens vanor, går det på ett minimum av tid. Alla varorna ställs sedan utanför dörren. Medan jag bäddar eller lagar frukost beställer jag vad som behövs, telefonen, som har en lång sladd, tar jag med mig och luren sitter fasthakad bredvid örat på en ställning, som jag beställt. På så sätt har jag alltså båda händerna fria.
Grovjobb som fönsterputsning och golvboning överlåter jag åt städbolag. På vägen till arbetet låter jag skoputsaren på Norrmalmstorg putsa mina skor.
Jag lever mitt liv i perioder. Nyanskaffningar till garderoben gör jag i allmänhet på vårvintern, och helst köper jag färdigsytt. Min "vän" i klänningsaffären känner min smak och mina behov så väl, att hon då och då ringer upp mig och frågar om jag behöver något nytt. Oftast behöver jag inte ens prova, så väl känner hon min smak. Likadant med modisten. Därigenom slipper jag allt spring, och när inköpen väl är klara är klädbekymren ur världen för året.
Min stora hobby, böckerna, får också sin period. Då tar jag god tid på mig och går omkring i antikvariaten och väljer, beställer hos bokhandlaren nyheter som intresserar mig, och avnjuter läsningen utan att låta mig störas. Inga biobesök för mig, de pengarna går i stället till böcker.
Min korrespondens sköter jag regelbundet var tionde dag. Då har jag samlat ihop alla brev som skall besvaras, skriver tackkort, gratulationer och kondoleansbrev. Somliga får naturligtvis då svar i senaste laget men i gengäld får andra desto färskare.
Mina bjudningar brukar jag koncentrera till mars-april. Då möblerar jag om våningen, köper hem ordentliga kvantiteter vin, cigarretter, choklad och blommor, och kan så ha flera bjudningar i rad. Överhuvudtaget är jag en envis motståndare till småinköp. Av varor som håller sig, konserver, elektriska proppar, trådrullar och pappersvaror, köper jag hem förråd för ett helt år i taget. För att kunna få rum med lagren har jag på alla tomma ytor i badrum och kök satt upp skåp.
När jag varit ute i mitt torp packar jag redan måndag kväll ryggsäcken till nästföljande lördag. Då har jag ännu i färskt minne vad jag saknat där ute, och slipper belasta min hjärna under veckan med diverse komihåg det och komihåg det.
Att leva per telefon kan emellertid ha sina lustiga poänger. Förra året var jag begåvad med en städhjälp, anställd per telefon. Vi sågs aldrig, för jag hann gå innan hon kom, men en dag stegade en för mig helt okänd kvinna in på kontoret och bad att få tala med mig. 'Jaså, det är så fröken Rålamb ser ut! Nu har jag städat frökens våning ett halvt år och känner den lika bra som min egen, och nu tyckte jag det var på tiden att jag fick se hur ägarinnan ser ut.' "
Fem hov- och livrätter håller sig fröken Rålamb med. Det är filmjölk, löskokt ägg, hårdkokt ägg, äggröra och omelett. Efterrätter förekommer aldrig. Och som slutkläm höjer fröken Rålamb ett leve för dammsugaren, varmvattnet, kemiska tvätten och äggen!
HUR HINNER NI MED ALLT?
Fröken Elma Rålamb, upptagen yrkeskvinna med gästfritt hem, berättar om hur hon ordnar sin dag utan att jäkta.
Utanför Rosenbad glittrar sommarsolen i Strömmen, gräsklippningsmaskinen knattrar och måsarna beskriver fridfullt sina bågar mot den blå skyn. I det stora rummet i Rosenbad nummer två, där Contact Service har sina lokaler, råder emellertid ingen sommarfrid. Skrivmaskinerna knattrar, telefonerna ringer i ett och utländska tungomål surrar i luften. Mitt i brådskan träffar vi en leende och oberörd chef, chic och fräsch i klargrön jacka och svart klänning, fröken Elma Rålamb, "alla kongressers moder", som hon med ett väl funnet uttryck kallas i bekantskapskretsen.
Utom sitt arbete, som stundom sträcker sig över hela dygnet, sköter fröken Rålamb utan hjälp sitt hem, en moderniserad tvårummare på Östermalm, och hinner mellan varven dessutom avnjuta sitt ägandes torp utanför Stockholm. Det låter jäktigt, men fröken Rålamb jäktar inte. Med ett väl genomtänkt och radikalt system kan man bannlysa jäktet.
"Storstädning är ett otyg", anser fröken Rålamb, "hemmet kan hållas i ordning bra mycket bättre genom en fortlöpande kontroll som aldrig slappnar. Alla mina uppköp sker per telefon. Håller man sig till en bestämd välsorterad affär och gärna till en bestämd expedit, som känner ens vanor, går det på ett minimum av tid. Alla varorna ställs sedan utanför dörren. Medan jag bäddar eller lagar frukost beställer jag vad som behövs, telefonen, som har en lång sladd, tar jag med mig och luren sitter fasthakad bredvid örat på en ställning, som jag beställt. På så sätt har jag alltså båda händerna fria.
Grovjobb som fönsterputsning och golvboning överlåter jag åt städbolag. På vägen till arbetet låter jag skoputsaren på Norrmalmstorg putsa mina skor.
Jag lever mitt liv i perioder. Nyanskaffningar till garderoben gör jag i allmänhet på vårvintern, och helst köper jag färdigsytt. Min "vän" i klänningsaffären känner min smak och mina behov så väl, att hon då och då ringer upp mig och frågar om jag behöver något nytt. Oftast behöver jag inte ens prova, så väl känner hon min smak. Likadant med modisten. Därigenom slipper jag allt spring, och när inköpen väl är klara är klädbekymren ur världen för året.
Min stora hobby, böckerna, får också sin period. Då tar jag god tid på mig och går omkring i antikvariaten och väljer, beställer hos bokhandlaren nyheter som intresserar mig, och avnjuter läsningen utan att låta mig störas. Inga biobesök för mig, de pengarna går i stället till böcker.
Min korrespondens sköter jag regelbundet var tionde dag. Då har jag samlat ihop alla brev som skall besvaras, skriver tackkort, gratulationer och kondoleansbrev. Somliga får naturligtvis då svar i senaste laget men i gengäld får andra desto färskare.
Mina bjudningar brukar jag koncentrera till mars-april. Då möblerar jag om våningen, köper hem ordentliga kvantiteter vin, cigarretter, choklad och blommor, och kan så ha flera bjudningar i rad. Överhuvudtaget är jag en envis motståndare till småinköp. Av varor som håller sig, konserver, elektriska proppar, trådrullar och pappersvaror, köper jag hem förråd för ett helt år i taget. För att kunna få rum med lagren har jag på alla tomma ytor i badrum och kök satt upp skåp.
När jag varit ute i mitt torp packar jag redan måndag kväll ryggsäcken till nästföljande lördag. Då har jag ännu i färskt minne vad jag saknat där ute, och slipper belasta min hjärna under veckan med diverse komihåg det och komihåg det.
Att leva per telefon kan emellertid ha sina lustiga poänger. Förra året var jag begåvad med en städhjälp, anställd per telefon. Vi sågs aldrig, för jag hann gå innan hon kom, men en dag stegade en för mig helt okänd kvinna in på kontoret och bad att få tala med mig. 'Jaså, det är så fröken Rålamb ser ut! Nu har jag städat frökens våning ett halvt år och känner den lika bra som min egen, och nu tyckte jag det var på tiden att jag fick se hur ägarinnan ser ut.' "
Fem hov- och livrätter håller sig fröken Rålamb med. Det är filmjölk, löskokt ägg, hårdkokt ägg, äggröra och omelett. Efterrätter förekommer aldrig. Och som slutkläm höjer fröken Rålamb ett leve för dammsugaren, varmvattnet, kemiska tvätten och äggen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar